När någon sålunda får bältros kan man förenklat säga att det är denna persons vattkoppor från barndomen som spökar. En person som aldrig haft vattkoppor får sällan bältros. Ett litet barn med vattkoppor smittar inte sin farmor så att hon får bältros. Däremot kan en farmor med bältros mycket väl smitta sitt barnbarn så att detta får vattkoppor.

Orsakande mikroorganism/smittämne
Det virus som orsakar såväl vattkoppor som bältros, varicella/zostervirus, tillhör gruppen herpesvirus. Dessa utmärks bl.a. av att virus efter den primära infektionen ligger latent i kroppen. Virus kan lång tid senare reaktiveras

Smittvägar / Spridning
Vattkoppor smittar från person till person främst via luften runt den sjuke. Smittsamheten är mycket hög redan någon till några dagar innan utslagen börjar. Den har i praktiken upphört inom 7 dagar efter utslagsdebuten.

Bältros kan smitta via direktkontakt med sårvätska från blåsorna men knappast via luften.
Inkubationstiden för vattkoppor anges vanligen vara 14 – 16 dygn (10 – 26 dygn). För bältros kan någon inkubationstid inte anges, eftersom det är kroppens "egna", latenta vattkoppsvirus som aktiverats och ger besvär.

Symptom / Komplikationer / Behandling / Diagnostik
Vattkoppor
Sjukdomen börjar oftast med lätt till måttlig feber och värk i kroppen något dygn. Sedan uppstår ett kliande, blåsformigt utslag. Detta brukar först ses på bålen, senare i ansikte, hårbotten och munhåla. Klådan är ofta besvärande. Hosta ingår ofta i bilden (vattkoppor i luftrörens slemhinnor).
Blåsorna, som är vattenklara och lätt går sönder, är ofta omgivna av en smal rodnad. Med tiden blir blåsornas innehåll grumligt, varefter de torkar in och bildar skorpor.
Komplikationer kan uppstå genom att blåsorna infekteras av hudbakterier, t.ex. stafylokocker. Ovanligare komplikationer är (virusorsakad) lunginflammation som kan vara mycket besvärlig, och hjärnhinneinflammation, ibland också hjärninflammation.
Särskilt allvarlig är sjukdomen om den drabbar personer med nedsatt immunförsvar eller drabbar ett nyfött barn till en mor, som just i anslutning till förlossningen insjuknat i vattkoppor.
Sjukdomen kan behandlas med antivirala medel och/eller immunglobulin, vilket dock sällan är nödvändigt. Ofta ges klådstillande medel.
Diagnos ställs i regel utifrån den typiska kliniska bilden men kan bekräftas genom fynd av virus från blåsor, eller att aktuella, virusspecifika antikroppar påvisas i blodprov.

Bältros
Bältros ses fr.a. hos personer över 50 år – kan även ses hos barn! – och beror alltså på en reaktivering av en latent infektion med vattkoppsvirus.
Virus vandrar här från nervknutor vid ryggmärgen ut längs en nerv och ger upphov till blåsbildning i huden inom nervens utbredningsområde. Initialt kan feber och lätta allmänsymtom förekomma. Utslagen är mycket karakteristiska med sin oftast mycket tydligt ensidiga utbredning (dubbelsidig bältros kan förekomma).
Utslagen föregås ofta av uttalade smärtor som kan likna andra sjukdomstillstånd, och smärtorna kvarstår inte sällan lång tid efter det utslagen försvunnit. Den gamla benämningen "helveteseld" är talande!
Bältrosen kan drabba ögonen och dess slemhinnor och då krävs oftast sjukhusvård. Liksom vid vattkoppor kan sjukdomsbilden kompliceras av en bakteriell infektion av blåsorna.
Antiviral medicinering ges allt oftare vid bältros, särskilt i svåra fall.
Diagnos ställs oftast lätt utifrån den kliniska bilden.

Allmänt förebyggande åtgärder

Att förhindra spridning av vattkoppor genom hygieniska åtgärder, isolering etc. är svårt.

Ett vaccin finns tillgängligt för i första hand särskilda medicinska riskgrupper. Diskussioner pågår om att låta införa detta i det allmänna skyddsympningsprogrammet.

Läkemedel mot virus kan ges till medicinska högriskpatienter.

Åtgärder vid inträffade fall/utbrott

Varken vattkoppor eller bältros är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen. Några särskilda smittskyddsåtgärder är inte motiverade. När ett fall konstateras, t.ex. på ett daghem, har smittspridning till alla mottagliga många gånger redan skett.

Särskilda åtgärder är dock motiverade om en gravid kvinna insjuknar veckorna före förloss-ningen eller omedelbart därefter – barnet ges då antiviral behandling och ibland immunglobulin.